Jag äger inga dyra plagg, åker aldrig på spännande resor, har inget flashigt jobb, ambitioner inom "journalistik" eller går ut med galpalsen och dricker dyra drinkar. Därför får ni istället en bild på min frukost, så kan jag checka av det på blogglistan!

Nejmen sarkasm å sidan, jag har jobbat ändalykten av mig hela helgen och tjänat grova cashorz, därav min frånvaro. Hoppas ni är stolta, jag är! Jag och karln är luspanka igen och jag längtar till slutet av augusti då jag ska få min första efterskottslön samt en redig summa dollahz från a-kassan.

Återigen, det där spännande lifvet.

Men allvarligt, vad har vi annars bloggar till om inte för att få våra liv att framstå som fantastiska? Egoboost på internet, du kan ljuga om vad du vill. Du kan jobba som stylist trots att du sitter hemma och är arbetslös hela dagarna, du kan redigera och outfitta din kropp till perfektion trots att du spenderar 99% av din vardag i mysbyxor som framhäver dina lovehandles mer än något annat, och den där resan till turkiet var snarare en tripp till grannstan. Jag finner mig själv ofta sittandes med ångest framför allehanda bloggar och önskar att mitt liv var lika spännande. Men guess what? Det är det förmodligen. Man ska se på bloggare som fiktiva figurer, karaktärer, snarare än att ödsla energi på att vara missnöjd med det liv man själv har.